Denna engelska dam, är 23 år, och utbildad sjuksköterska.
Tillsammans med Pat, australienfödd och några år äldre, startar hon i sept 1959 på en 125cc Lambretta för att från England åka till Australien. Ganska optimistisk planering, men dom har fått hjälp av RAC med bl.a visum och kartor. Färden genom Frankrike och Schweiz i iskallt höstregn. Genom Jugoslavien där asfalterad väg slutar och genom Grekland till Istanbul.

Här bestämmer dom sig för att följa den gamla Sidenvägen och dom åker genom Turkiet utan detaljerade vägkartor. Därefter genom Iran till Tabriz. Vägarna är här så dåliga att dom tar tåget till Teheran. Härifrån tar dom pilgrimsvägen via Qum till Isfahan. Denna väg är så dålig att hastigheten kan jämföras med en kamel-karavan.

Från Isfahan till Quetta med scootern på bussfrakt. Härifrån är vägen något bättre och dom kör till Lahore och sedan hela långa vägen till Calcutta. Med en fraktbåt får dom medfölja till Singapore, men sedan är det stopp. Scootern sändes med fraktbåt till Australien och själva tvingas dom ta flyget sista sträckan till Sidney. Framme efter drygt 3 månaders resa.

Med en hel del tur gick resan bra. Men författarinnans sammanfattning är "äventyr upplevda av två oskyldigt okunniga, men gamla nog att dom kunnat begripa bättre". Boken på engelska omfattar 206 sidor

Författaren är amerikan men med franskt påbrå och därför även fransktalande. Efter några terminer vid La Sorbonne i Paris har han ännu inte riktigt bestämt sig för vad han vill syssla med. För förflyttningar inom Paris har han sen tidigare en Vespa från 1963 som nu kommer till användning för en längre resa. Med en dalmatinervalp som sällskap ger han sig ut på den franska landsbygden.

Ekipaget där hunden är försedd med motorglasögon och skinnhuva väcker viss uppmärksamhet Eftersom författaren är förtjust i god mat så väljs resrouten efter Michelinguiden där de förnäma restaurangerna finns inprickade. Höjdpunkten blir en 5-stjärnig restaurang där han avnjuter en 8-rätters måltid. Förutom matstudier beskriver han den franska livsstilen som han finner tilltalande.

Han har även kontakt med den originella kennel-ägarinnan, Madam Clix, och i bokens senare del är det hundarna som blir huvudaktörerna. Det hela utvecklas till en invecklad och fantasifull historia. Av en notering på bokens omslag framgår det att författaren numera skriver manus för film och television, något som säkert passar honom bra. Boken är skriven på engelska och omfattar 230 sidor.

Författaren anger att motivet för resan är att åka Australien runt på kortast möjliga tid. Efter många månaders förberedelse landar han tillsammans med den tysktillverkade mopeden (70cc) i Sydney.

Mottagande blir mycket struligt därför att det sammanfaller med en långhelg och han har inget carnet de passage. Författarens bristande språkkunskaper bidrar nog också, tyska är inget världsspråk i Australien. På sin moped startar han nu norrut och motsols åker han Australien runt. Han åker långa dagsetapper, startar i gryningen och åker så länge det är ljust. För landet och dess sevärdheter visar han ett begränsat intresse. De genomsnittliga dagsetapperna är 50 mil och vid den sista extralånga toketappen åter till Sydney åker han 35 timmar non-stopp.

Mot slutet av resan har han problem med att moped-motorns prestanda försämras. Orsaken är författarens bristande kunskaper om att 2-taktsmotorer mår bäst av härför avsedd oljekvalitet, annars blir det problem med igensotning. Sträckan runt Australien blev 1323 mil och tog honom 33 dagar att fullborda. Boken är skriven på tyska och omfattar 160 sidor.

En svensk som på våren 1994 startar från Göteborg för att åka jorden runt på sin BMW-motorcykel. Enligt boken kommer han hem 746 dagar senare efter att ha åkt 9622 mil.

Av text finns en kort essay av Paul Theroux, annars ingenting. Den innehåller 82 fotografier som är vackra men intetsägande, att dom är tryckta på kvalitetspapper och att boken är inbunden hjälper ej. Detta är en helt onödig och meningslös bok. Den korta text som finnes är på engelska.
 

Författaren är lektor vid Göteborgs Universitet och har under många år gjort cykelresor på vägar i syd- och mellansverige. I tidningen Göteborgsposten har han sedan publicerat kåserier om dessa resor. Denna bok innehåller drygt 50 korta kåserier och är ett urval av det han skrev 1986-1999.

Han är humorist med sinne för detaljer och är historiskt kunnig. Mest av allt är han intresserad av bykyrkor och kyrkogårdar med gamla gravstenar. Dessutom verkar fåglar sådana som duvhökar och ormvråkar vara vanliga utefter de vägar han väljer.

I en efterskrift redogör han för den cykel han använder som har många tekniska detaljer, även lämplig utrustning berörs.

Boken på svenska omfattar 101 sidor.

En engelsk välutbildad ogift dam, tar MC-körkort, åker till Nya Zealand och hyr 650cc. Hon är tydligt intresserad av de omskrivna tuffa virila männen därstädes. Dom som arbetar hårt, dricker hårt och lever hårt i gammaldags nybyggaranda.

Med tung MC och packning är starten lite trevande men tar sig runt både Nord- och Sydön. Väl insatt i Darwins utvecklingslära observerar och analyserar hon de skillnader som finns mellan Europa och Nya Zealande när det gäller växt- och djurliv.

Även olikheter i vädret där tunga hagelskurar och stormvindar kan förekomma under deras sommar. Då firas även julhögtiden med omåttlig mat- och dricka-konsumtion. När hon efter några månader reser hem tycker hon att Nya Zealand ser engelskt ut, såsom det var för några decennier sedan och befolkningen är genuint hjälpsamma och trevliga.

Dock är dom drömda tuffa männen lite förvekligade med dåligt ölsinne och hafsigt klädda i trendiga sportkläder. Boken är på engelska och 332 sidor.

Två etablerade framgångsrika filmskådespelare båda MC-tokiga och med god ekonomi bestämmer sig för att åka MC jorden runt. Med sina välkända namn får dom låna tre nya fullt utrustade Touratech-BMW Adventure. Med ett filmbolag förhandlar dom till sig en miljonsumma för att bolaget skall få göra en TV-serie om resan. Filmbolaget håller dessutom med två följebilar med utrustning och personal. Två anställda jobbar heltid i tre månader med visum och annat pappersarbete samt gör en noggrann tidplan, tar kontakt med myndigheter och bokar hotell.

Sedan åker författarna med följe iväg på det som dom kallar en äventyrsresa till okända områden. Visst möter dom en del besvärligheter, mest i form av urusla vägar i Kazakstan och Mongoliet. Men om vägen är så dålig så går det ju att åka godståg en sträcka eller att utöka följebilskaravanen med en inhyrd 6-hjulsdriven Kamaz lastbil som hjälp över vattendrag. Med dessa nästan gränslösa resurser tar dom sig jorden runt och kan även hålla uppgjord tidplan (dåligt vore väl annars).

Båda författarna är duktiga berättare och detta gör boken lättläst. Men äventyren då? Det mesta i den vägen är att dom blir bjudna på nationalrätter som rostade hästpenisar och fårtestiklar i buljong. Boken är skriven på engelska och omfattar 310 sidor.

Som 18-åringar hoppade dessa två australiensare av universitetsstudierna för att syssla med sådant som var roligare. Efter att under två år samlat sponsorer och utrustning startar dom hösten 1999 en cykeltur från Moskva till Peking.

Resan var en riktig lågbudgetresa och dom försökte klara sig på 3-4 dollar per dag. Detta betydde övernattning i tält med nattemp ner till -20 grader. Före resan hade dom lärt sig en del ryska vilket var till stor nytta då dom mest rörde sig på landsbygden där befolkningen inte kunde något mer språk.

Dom fick en god inblick i den ryska vardagen med dom problem som uppstått efter att Sovjetkommunismen havererat. Brist på alla förnödenheter utom vodka som konsumerades i alla sammanhang. Vid gränsen till Mongoliet var det stopp för cyklister var inte tillåtna. Dom smet över genom att ta cyklarna på ett tåg till första stationen på andra sidan gränsen.

Här fanns inga vägar eller vägvisare, bara lite spår på marken men dom hade ju kompass. Även vid gränsen till Kina var det stopp, men det klarade dom genom att gömma cyklarna på en bil och åka över gränsen. Målet, Tiananmen Square i Peking, nådde dom efter 14 månader. Genom författarnas språkkunskaper har boken blivit ett unikt reportage om förhållandena på de platser som passerades. Boken på engelska omfattar 379 sidor.

Republiken Komi i nordvästra delen av Ryssland är en del av den nya Ryska Federationen. Huvudstaden är Syktyvkar i den sädra delen av området men den mest kända staden är Vorkuta i norr. Det ursprungliga språket som används av äldre personer, är en sorts Finsk-Ugriska. Författaren har besökt denna del av Ryssland tidigare och när han kom dit 2003 använde han en ryskbyggd Ihz Planeta-5 motorcykel som transportmedel.

Denna del av Ryssland fick det besvärligt efter Perestrojkan och finns nu mycket arbetslöshet och spritproblem. Folket bor i ruinerna efter kommunistsamhället. Komi är ett land med stora skogar och många floder och vägarna är i uruselt skick och används nästan enbart för timmertransport.. Stora områden har skadats av oljebolagen när dom sökt efter olja.

Boken handlar inte så mycket om motorcykelkörning utan mer om författarens intresse för den politiska situationen. Boken har tryckts i tre versioner, på svenska, engelska och ryska. Den har 160 sidor och många av dem är fotografier.

Nyligen pensionerat kanadensiskt par som under en sommar cyklar tvärs Kanada. Dom är vana friluftsmänniskor och åker med lätt packning för att sova på hotell och äta på matserveringar. Starten sker 1:a maj från Vancouver Island vid Stilla Havet. Den 5:e september når dom St John's och har då kommit fram till Atlanten efter 675 mil.

Starten sker i boken på sidan 18 och redan på sidan 49 är dom framme vid målet. Härav förstår man att berättelsen är torftig och bara sporadisk. En bidragande anledning kan vara att dom mest åkte dom stora motorlederna. Till anledning anges att här finns ofta en bred asfalterad vägbank utanför körbanan och där är det säkrare och mer komfortabelt.

Sidan 50 till 108 handlar om råd för cykelturister, dock mest allmänna och tämligen menlösa. Korta saknas men istället från sida 110 till 131 en slags dagbok där övernattningsplanerna anges samt uppgifter om väder, vind och vägförhållanden. Uppgifterna verkar vara sammanställda av en son som fått dagliga rapporter från föräldrarna.

Författarna är säkert sympatiska personer, men denna bok ger ett underligt intryck. Bara som att meddela omvärlden att vi cyklat denna distans.
Detta är nog den sämsta reseskildring jag träffat på.

Boken på engelska omfattar 138 sidor.

Denne australiske författare har tidigare gjort ett flertal resor som resulterat i böcker. Nu har han fått idén att fira sin 40-årsdag i Italien, åkande på en lika gammal Vespa. På internet hittar han en till salu och med det tumnagelstora fotografiet som enda information lägger han ett bud. Några dagar senare är han ägare till en 1961 Vespa 125cc som finns i Milano. Alltså en flygbiljett till Italien och han träffar säljaren som även hjälper honom med det krångliga pappersarbetet. Vid en testtur till Lake Como slutar den gamla maskinen att fungera efter några mil.

Den hyggliga säljaren hjälper honom att få den att fungera hjälpligt. Sedan startar han en vindlande färd söderut med Rom som mål. Resan går genom småstäder, på småvägar och på gamla pilgrimsvägar. Han får även besök av sin fästmö Sally och båda har en trevlig 2-veckors samvaro.

Efter 3 månader når han resmålet Rom. Sedan återstår att fixa flygtransport av Vespan till Australien. Det är så att i Italien är alla gamla Vespor borta och författaren väcker uppmärksamhet varthelst han kommer.

Av boken framgår det att den som tänker använda sig av en gammal maskin bör nog först lära sig lite om hur den fungerar. Även i Italien börjar det bli tunt med mekaniker som kan det där med brytarspetsar och liknande. Trevlig bok som är skriven på engelska och som omfattar 269 sidor.

Författaren är en jönköpingsbo med stabil ekonomi. Tidigare var det mycket friluftsliv med bergsklättring som hobby. Nu, med uppnådd pensionsålder, bytes klättringen ut mot MC-resor. Perfekt då frun fortfarande jobbar och han kan disponera vardagarna som han vill.

I denna bok redovisar han elva resor, allt mellan Nordkap och Alperna. Boken är skriven som en dagbok där vägvalet beskrivs och även dagens matval. På McDonalds äter han oftast hamburgare.

Han använder olika BMW 1200, alltid i toppskick, all utrustning är den bästa som finns och resorna är förberedda mycket noggrant. Dock, vädret rår han inte över, men med perfekt utrustning är heldagsregn inget som stoppar honom.

Boken är inget litterärt mästerverk. Dess 405 sidor med många ordvitsar kan dock under vintertid vara inspiration till sommarens resor.

Författarinnan har skrivit dagbok från en sällskapsresa anordnad av resebyrån Draken Kina-resor. Det var 20 äventyrslystna deltagare med 3 reseledare som behärskade svenska-kinesiska. Dom åkte på förhyrda MC-sidovagnsmaskiner av fabrikat Chang Jiang 750 som i huvudsak är en kopia av en BMW från 1938. Först i karavanen åkte en minibuss med reseledarna och sist en lastbil med bagage och reservdelar samt rep.personal.

Starten skedde i miljonstaden Urumqi som är huvudstad i Sinkian-provinsen. Här passerade den gamla handelsleden, kallad Sidenvägen, känd från Marco Polos resor på 1200-talet. Sedan passerades Turpan, Hami, Dunhuang, Zhangye, Wuwei, Lanzhou, Pingliang, Xian, Hukuo, Pinyao, Datong och slutmålet var Peking som nåddes efter 3 veckor.

Vägarna var dåliga, delvis därför att MC inte var tillåtna på de nya motorvägarna och för MC så var max hastighet 60 km/h. Bitvis var det grusvägar, så dammiga att munskydd var att rekommendera. Resan gick helt utan större missöden, dock många punkteringar och en del maskinkrångel.

Författarinnan åkte hela sträckan i en sidovagn, förståeligt därför att hon uppnått den respektabla åldern 85-år. Boken på svenska omfattar 159 sidor.

Fyra välutbildade engelska unga damer bestämde sig 1951 för att göra en Grand European Tour på cykel. Dom avsåg att med 65 pund vardera klara sig i 8-9 veckor. Utrustningen var gamla standardcyklar, gammalt bomullstält och Primuskök. Dessutom gick dom med i Youth Hostel Association. I boken redovisas resan genom Belgien, Luxemburg, Tyskland, Österrike, Italien, Spanien och Frankrike. Deltagarna insåg snart att den verkliga vägsträckan var mycket längre än den på kartan varför en del sträckor företogs på tåg.

Hela resan var lite improviserad och många hinder dök upp oförutsedda. Men det var som alltid att för unga damer är det lättare att få hjälp, speciellt av unga herrar i Medelhavsområdet. Denna resa är lite unik därför att det är ovanligt att en sådan grupp bildas för att gemensamt genomföra ett sådant mål. Och att dom dessutom lyckas i sina planer är säkert ännu mer ovanligt.

Författarinnan förde noggrann dagbok och sålde ett antal reseberättelser till tidningar. Varför det dröjde mer än 50 år innan hela berättelsen utkom i bokform framgår inte. Boken, skriven på engelska, omfattar 247 sidor.

Författaren startar på en i förväg planerad resa för att under 43 dagar på sin 70cc moped åka genom ett stort antal länder. Från sitt hem i forna Östtyskland startar han österut. Redan första dagen havererar startmotorn och det blir kortis i batteriet. Den första natten i det nyinköpta tältet visar att det läcker som ett såll och den nya luftmadrassen är otät.Det regnar och han har skinnjacka men inget regnställ. Han åker genom Polen, Tjeckien, Slovenien, Ungern, Bulgarien och Turkiet. Följer Svarta Havskusten till Georgien och åker genom Aserbadjan och Armenien. Har planerat resa in i Irak men vägkartor finns ej att köpa så han åker till Antalya i Turkiet och tar en färja till Grekland. Åker ned genom Italien och tar färjan till Tunisien men blir omgående utkastad tillbaks till Italien.

Nu bär det hemåt och han passerar Vatikanstaten, San Marino, Slovenien och Österrike. Är hemma efter 39 dagar lite tidigare än beräknat, och har då åkt 1250 mil. Denna person är, trots flera tidigare långresor bakom sig, något av en olycksfågel men han är en stor optimist och har ett gott humör. Boken är skriven på tyska och omfattar 208 sidor.

Irländsk yrkesförfattare som tillsammans med kompisen Patrik kör varsin Enfield India från New Delhi till Belfast. Teafirman Nambarrie sponsrar med maskiner och utrustning. Efter omfattande pappersarbete för visa, carnet m.m startar dom i 46 gradig värme mot Lahore. Passkontrollen till Pakistan kostar 100DM i muta för att slippa tre dagars krångel.

Oroligheter i Pakistan undvikes med tågtransport Lahore-Quetta-Koh-i-Taftan. MC-åkning genom Iran via Bam, Kerman, Yazd, Esfahan, Qom och Quazvin. På Iranska vägkartor är ofta kamelstigar utmärkta som motorvägar, dock är vägarna mycket bättre än i Pakistan. Passerade Turkiet via Agri, Erzerum, Trabzon och Konstantinopel. Passerade Bulgarien, Rumänien, Ungern, Österrike till Tyskland där välbehövlig översyn av maskinerna företogs.

Via Belgien och England till Irland. Boken innehåller även en berättelse där författaren på en Harley Road King åker den gamla huvudleden Route 66 från Chicago till Los Angeles. Händelsefattig resa på glest trafikerad väg. Dock var den sista biten, Santa Monica Boulevard, så tättrafikerad att 20 miles tog 4 timmar. Boken som är skriven på engelska i lätt kåserande stil omfattar 235 sidor.

Den kände Dakaråkaren P.G Lundmark startar 22 december 2005 från Nordkapp och efter 3 veckor har han kommit till Egypten. Här sammanstrålar han med de från oljebranschen kända bröderna Ian och Lukas Lundin.

Alla är erfarna motorcyklister och på sina BMW HP2 startar dom söderut. Eftersom detta är personer med verkliga resurser medföljer 2 Toyota pickuper och en Cheva Van som följebilar. Dessutom medföljer två erfarna mekaniker och bilarna är lastade med reservdelar och frystorkad mat. Dom kommer till Asswan, Wadittalja, Khartoum och Addis Abeba. Vidare åker dom genom Tanzania, Mocambique, Zimbabwe, Botswana och Namibia. Slutmålet är Kapstaden och då har resan genom Afrika varat i 29 dagar.

Detta är en påkostad bok med fantastiskt vackra fotografier på kvalitetspapper. Den text som förekommer är kommentarer till fotografierna. Boken är skriven på engelska, har 175 sidor och 230 fotografier.

Två väletablerade filmskådespelare som tillsammans tidigare åkt jorden runt, åker nu från John o'Groats i Skottland till Afrikas sydspets. Liksom vid tidigare resor har dom full sponsring med motorcyklar, följebilar med personal och all annan utrustning.

Resan är ytterst välplanerad och i Afrika har dom för varje land hjälp av infödd språkkunnig fixare som ordnar allt. Överallt blir dom mottagna som VIP-personer. Trots långa dagliga körsträckor hinner dom med några korta besök på sevärdheter som krigskyrkogårdar och lämningar från antiken. Dom besöker även några UNICEF-läger och i södra delen av Afrika besöker dom naturparker.

I boken berättar dom om personer dom mött på färden. Bl.a om par på trampcyklar som rest runt i 10 år för att få en någorlunda uppfattning om kontinenten Afrika. Detta att jämföra med författarnas resa som avklarades på mindre än fyra månader. Resan går utan olyckshändelser och fel på maskinmaterialet inskränker sig till fem bakstötdämpare.

Författarna är duktiga berättare och boken är skriven på lättläst engelska. Den omfattar 340 sidor.

Denna bok skrevs ursprungligen på språket Gujarati som var författarens modersmål. Tio år efter hans död har en syster översatt boken till engelska. Uppvuxen i en medelklassfamilj drömde författaren redan som liten om att få resa ut i världen.

Efter skolan sparade han i 10 år för att uppnå sitt mål. I april 1961 startade han på sin Vespa från Bombay (Mombai) och åkte västerut mot Pakistan. Här var myndigheterna besvärliga och han måste åka genom Khojak Pass till Khandahar i Afghanistan. Mot Mashad och Teheran i Iran. Genom Irak, Jordanien, Syrien till Turkiet där västvärlden börjar. Genom Bulgarien, Jugoslavien, Italien och Frankrike. Färja till England där London är målet.

Hemåt gick färden genom Belgien, Holland, Tyskland, Danmark, Sverige och färja till Östtyskland. Genom Schweiz och Frankrike till Marseille och båt hem. 20 000 miles tog ett år. Boken är intressant därför att alla iakttagelser ju sker av en person som växt upp i ett materiellt fattigt u-land men med andra andliga värderingar.

Författaren tillhörde Jain-sekten och var strikt vegetarian och helt anti-våld. Han observerar och analyserar skillnaderna mellan öst- och väst men finner att öst trots allt är att föredra. Boken på engelska omfattar 270 sidor.

Tyska medborgarna Claudia och Steffen, båda har för 150 euro köpt varsin östtysk "Kleinroller" fabrikat Simson Schwalbe som dom renoverat till toppskick. Denna modell från 1970-talet har en 50cc fläktkyld motor, är 3-växlad och ca 3,5 hk. Den anses som enkel, tillförlitlig och slitstark.

Dom tänker nu göra som svalorna gör på hösten, lämna Europa och ta sig söderut. Väl pålästa och utrustade startar dom i november 2005 för att köra Stuttgart-Addis Abeba. Dom åker över Splügen-passet och kommer till Ancona. Härifrån tar dom färja till Cesme i Turkiet. Här är det så här års kallt och regnigt. I Syrien går vägskyltarna inte att läsa och Jordanien har bra asfaltvägar. Inresa till Egypten tar drygt 3 timmar och kostar 200 euro i avgift. Från Sharm el Sheik båt till Hurghada och obligatorisk biltransport till Assuan. Båt till Wadi Halfa i Sudan och sedan ökenkörning till Addis Abeba i Etiopien. Härifrån är hemresan planerad.

Nu ställer fordonen till problem. Billigast är med flyg och kostar 2000 U.S dollar, långt över fordonens värde. Om dom bara gav bort maskinerna fick dom inte lämna landet utan att betala införselavgift och detta skulle kosta ännu mer.

Resan tog 4 månader och var ca 800 mil. Boken, i dagboksform, 128 sidor och på tyska.