Dessa två amerikaner gjorde direkt efter universitetsstudierna en jordenrunt resa på cykel, startade 1890 och var tillbaks tre år senare. Dom använde sig av Humber säkerhetscykel, liten packning, kamera och barometer medfördes. Totalt avverkades 15000 miles men boken handlar bara om den svåraste delen, Konstantinopel till Peking, som omfattar 7000 miles.
Vid resan genom Turkiet gjorde dom bestigning av berget Ararat. Genom Iran på pilgrimsvägen till Mashad. Vidare genom Turkmenistan, Uzbekistan, Tadjikistan och in i Kina vid Kuldja. Dom åkte genom Gobiöknen där det en delsträcka på 400 miles var motvind av stormstyrka och lös sand så dom tvingades släpa cyklarna. Framkomna hade dom inga sulor på skorna och kläderna i trasor. Dom nådde änden av kinesiska muren vid Dyou-min-shan.
Genom Kina övernattade dom i smutsiga lerhyddor bland löss och flugor. Vid framkomsten till Peking var cyklarna i skrotkondition. Dom var dom första cyklisterna i ett land där det nu finns många hundra miljoner cyklar. Dom genomförde, utan kartor och vägvisare, en resa på vägar som i bästa fall var kamelstigar.
Hela resan var på lågbudget och dom levde på samma mat som befolkningen. Dom måste hela tiden lära sig dom nödvändigaste fraserna på språket i dom områden som passerades. Boken beskriver mycket om människorna som bor efter sträckan och de levnadsförhållanden som råder samt lite historiska fakta. Boken på engelska omfattar 167 sidor.